Att missförstå

En helt bedårande och gripande scen i Mr Nobody: Ettårige Nemo lär sej gå. Ivrigt påhejad av hans älskade mamma tultar han fram på golvet. Nästan framme hos mamma ramlar han, mamman ropar Hurra och lyfter upp och pussar honom. I nästa scen kommer mamman nerför trappan med fullastad tvättkorg, snubblar och ramlar varpå den skarpögde Nemo klappar i händerna och ropar Hurra. Mamman ser inte sambandet du nu förstår utan lägger den lille på knät och ger honom dask. Så byts stor lycka tvärt till: vad har jag gjort?
Trailern visar tyvärr inte den scenen, men filmen är absolut sevärd. En aning Amelie och Eternal Sunshine of a Spotless mind plus lite SF.

Ann-Margret

Det är egentligen bara första minuten som är intressant. I sylvassa klackar dansar Ann-Margret för oss. Fokus - kolla första sekunderna - är hennes ben, längre in i klippet hennes snygga bak. Såhär avklätt och utmanande minns jag att många kvinnliga artister presenterades. Det fanns en fransk vacker tjej som bara hade en stor tröja, svarta tajts och de obligatoriska sylvassa klackarna (kommer inte ihåg vem tyvärr). 1964 är filmen Viva Las Vegas gjord och det här var en film som var ganska populär, naturligtvis mest för Elvis skull. Men kvinnorna - hur de presenterades! Tio år senare brändes det BH och sjöngs "Tjejer vi måste höja våra röster..." men det var för sent. Vissa bilder var fastetsade. Marilyn, Sophia och Ann-Margret och allt vad dom hette - deras steg, blickar och sång hade etsat sej fast.

Precious Bodily Fluids

Precious bodily fluids är en filmblogg jag kommer att återvända till. Såg att många av mina favoritregissörer var omnämnda och när sedan en av rubrikerna var French films så läste jag vidare. Bland annat om att Howard Hawkes film "Gentlemen prefer Blondes" - med Marilyn Monroe från 1953 - har homoerotiska drag, en något fnissig infallsvinkel. I presentationen till bloggen uppmuntras vi att inte besöka sidan för ofta - ett tilltal jag också gillade. Annars mest manliga regissörer och mycket gammal svart-vit film men det har ju präglat mina filmår också.

Förresten så hörde jag - i Kino - att Marilyn Monroe själv skrev några repliker i filmen Gentlemen prefer Blondes. En äldre rik man kommenterar att hon inte verkar dum trots att hon är blond; They said that you were stupid but you don´t sound stupid to me. Lorelei (MM) svarar då: I can be smart when it´s important but most men don´t like it.

Berättelsen om Pi

Ang Lee har i flera år funderat på att göra film av den otroliga boken Berättelsen om Pi av Yann Martel, förresten översatt till fyrtio språk. Tre regissörer har försökt med filmen innan men misslyckats; Alfonso Cuarón, Jean-Pierre Jeunet och M. Night Shyamalan. Men nu verkar filminspelningen bli av, den skall börja i augusti och delvis vara i 3D. Hur skildra detta kammardrama som är väldigt utdraget och sker till större delen på en liten båt? Spänningen finns ju i o f s inkaplsad från början; en bengalisk tiger och en pojke på begränsat utrymme med bara hav runt om, men hur hålla spänningen vid liv i två timmar? Fast Ang Lee kan nog..
Tills premiären 2012, här en annan kort filmatisering inspirerad av Berättelsen om Pi av Hoss Gifford.



Don´t mess with Ang Lee

Jane Campions färgkänsla

När jag för många år sedan såg Portrait of a Lady slogs jag av Jane Campions utsökta färgkänsla. Jag skaffade filmen för att åter kunna se och njuta inte bara av en bra film utan även av färgerna. Och nu har hon gjort det igen. Bright Star är en bedövande vacker och gripande film på mer än ett sätt. I Bright Star får också sömnadskonsten betydelse. Fanny Brawne i filmen både ritar och syr sina kläder, och vilka kläder! För den som älskar romantiken och storslaget vackra filmer är Jane Campions Bright Star ett måste.
Bright star handlar om den brittiske poeten John Keats, Portrait of a Lady bygger på Henry James bok.

I alkoholens dimmor

P O Enquist talar, i sin bok Ett annat liv, om drickandet och alla som har teorier om varför han dricker. Men ingen säger att själva drickandet kan bero på att han dricker, att han mår dåligt av alkohol. Att alkoholen skapar sömnlöshet, oro och otillräcklighetskänslor att den är personlighetsförändrande inte bara under ruset. Ibland är det sanna så enkelt. Roten till det onda kanske inte bör sökas utanför? Alkoholister är ju mästare på att hitta anledningar och förklaringar som inte har med dem själva att göra. Inte mitt fel alltid någon annans, sådan är missbrukets karaktär. Detta gäller alla slags missbruk; spel, droger, alkohol och allt som besätter en människa. Den älskande skall försvaras till varje pris.
Fotot är från den legendariska stumfilmen Körkarlen från 1921 av Victor Sjöström som också spelar rollen som den försupne David Holm. Selma Lagerlöf skrev boken Körkarlen 1912. P O Enquist har också en koppling till Selma Lagerlöf. Hans pjäs Bildmakarna handlar om Selma Lagerlöfs besök vid filminspelningen av Körkarlen. Selmas far var alkoholiserad och i pjäsen uppdagas detta. Körkarlen är en omskrivning av fadern i litterär gestalt. Så knyts de ihop banden som har så trasiga trådar; missbruket och längtan efter en far.

Foto: från Svensk Filmindustri. Filmfoto Julius Jaenzon remarkabla dubbelexponering

I want to be a librarian

Det är inte helt ofarligt att besöka ditt bibliotek, särskilt inte om du är man. Med knut och glasögon värnar bibliotekarier onämnbara hemligheter bakom de höga bokhyllorna. Att den slitna bilden fortfarande lockar gör mej förvånad. Klichén, att vi under den svala och korrekta ytan är vandrande inaktiva vulkaner, verkar seglivad. Är det inte lite gammaldags? Titta på tjejerna här i musikklippet. Visst hade de kunnat vara med i en gammal Hitchcockrulle? Jag har svårt att tänka mej att det är kvinnor som bidragit till att bibehålla myten.
Snart finns inte det traditionella biblioteket kvar. Hur går det då med bilden av den korrekta som gömmer glöd bakom det hyssjande fingret? Allt knorr till trots så så gillar jag filmen, den är småkul och välgjord.

Dokumentärklassiker

Innehållet i SVT Play finns uppdelat i kategorier, en är dokumentärklassiker som finns under Samhälle. Har du 55 min över så kan du nu kolla Hela bilen av Malin Skjöld en av tjejerna som gjorde Plötsligt i Vinslöv. Men passa på för 4 december tas filmen Hela Bilen bort.

Mer dokumentärfilmer finns, dock ännu ej klassikerstatus, på SVT Play.
En fantastisk chans att kolla på dokumentärfilmer när som helst.


Fotot är från filmen Hela Bilen

Vimeo

Det finns fler ställen än YouTube om du vill titta på film. På Vimeo kan du som medlem ladda upp dina egna filmer. Här en spansk film som har ett budskap; fundera över den tillåtna genmodifieringen innan det är för sent.

La Finca Del Futuro...[Future Farm] from Graham Elliott on Vimeo.

46 miljoner har sett Battle at Kruger Park

En av de mest sedda filmerna på YouTube. En amatörfilm med världsspridning och tittarsiffror som är snudd på ofattbara. Det är en spännande film, naturligt spännande. Några elever och jag tittade på den i vintras och sedan gjorde vi en dramatisk kurva över förloppet. Klassisk spänningskurva.

De ofrivilliga

Det är en djärv film som Ruben Östlund har gjort. Att blottlägga det obehagliga vi annars vill blunda för kräver mod. Här dröjs vid pinsamheter och oförmågor som annars slätas över. Det är som om den moraliska kompassen helt råkat i olag. En ruggigt bra film.
Kameran är statisk hela tiden. Funderar över vad för effekt en helt stillastående bild bidrar till och märker att jag som tittar blir mer iakttagande och koncentrerad. Kameran är kliniskt registrerande - eller är det en högre makt som tittar på människobarnen? Det är inte alltid vi ser den som talar, saker sker utanför bild, det sätter igång saker. Verkligen ett intressant beslut att bestämma sej för en helt stilla kamera. De ofrivilliga börjar med att vi åker i en bil igenom en neonupplyst stad. I sista scenen också men då hör vi sirener och bilen åker snabbt även mot rödljus. Det är någon som behöver vård eller så är det vi som åskådare som snabbt behöver komma någon annanstans.
En intressant intervju med Ruben Östlund finns på filmens hemsida

Film i det fria

Utomhusfilmer i särskilt utvalda miljöer bjuder Reaktor Sydost på i sommar i Kronobergs- och Blekinge län. Cinevert - ett friskt och kul grepp. Till exempel så visas den underbara Skenbart i Tunneln i Karlskrona. En tunnel som går under centrala delarna mitt stan. Perfekt val av miljö. När jag tittar på var de andra filmerna skall visas ser jag att stor omsorg lagts vid att hitta rätt miljö med verklig känsla för filmerna. Bra jobbat Reaktor Sydost!

Vänskap och Wilson

Eva Österberg talade så klokt om *vänskap på vårt bibliotek. Vänskap har viktats olika genom tiderna men idag menar Eva Österberg att den karaktäriseras av; en frivillig närhet mellan personer som litar på och vill varandra väl. Vänskapen är frivillig, ömsesidig, jämlik och där finns tillit. Så bra formulerat. I slutet av föredraget talade hon om vårt starka behov av att ha i alla fall en nära vän. Att ha någon att tala med är livsviktigt och för att exemplifiera tog hon Chuck Nolands vän vollybollen Wilson i filmen Cast away.

Chuck samtalar ständigt med Wilson, han t o m grälar på honom. När Wilson försvinner i havet blir Chuck totalt deprimerad och slänger i årorna. Det finns ingen anledning för honom att försöka överleva utan Wilson. Det är ju bara i en film tänker vi kanske. Men det är mer än så. Håller man en mask framför en baby ger den respons. Vi letar ansiktsdrag i abstrakta mönster och reagerar starkt och instinktivt med rädsla på en bild av ett argt ansikte. Robotar med ansikten får människor att tala med dem. Kring Wilson the Vollyball finns massor av referenser i filmer och serier visar det sej när jag läser mer om Cast away. Det finns också en sång på YouTube om bollen.
Vänskap - ett stort behov också en slags kärlek eller hur?
*Vänskap en lång historia heter Eva Österbergs bok

Snälla Åke analyseras

Alla som är nyfikna på hur man får dramaturgi och film att funka bör inte missa Fredrik Holmbergs föreläsning Berättandets grammatik. Efter ungefär halva föreläsningen analyseras publikfavoriten på YouTube Snälla Åke. Allt förmedlas kunnigt och klokt.

När det sitter

Ibland känns det efter bara ett par minuters läsande eller tittande att man är på säker mark. Jag slappnar av och kan helt och hållet njuta. Jag har haft turen att snubbla över några sådana tillfällen de senaste månaderna. Filmerna Tekkonkinkreet av Michael Arias, en helt makalös animefilm som visades på Louisiana i vintras, samt Frost Nixon av Don Howard. Hur kan en film om en intervju bli så fängslande? Fantastisk rollprestation av Frank Langella som i intervjun berättar om rollen som Richard Nixon och att det var ett bra manus som fick honom att nappa, If it´s not on the page it´s not on the stage.
Jens Liljestrands novell Anthem går inte heller av för hackor. Den finns i boken Paris-Dakar. Det skulle inte förvåna mej om den blir en kortfilm eller rent av kan ligga till grund för en längre. Den är gastkramande på mer än ett sätt. En toastmaster som har alldeles för många talare på listan, folk blir mer o mer packade och svårstyrda, svindyra tranbär som skall serveras i exakt rätt tid annars blir kocken vansinnig, häcklande "kompisar" och så mitt upp i allt ett telefonsamtal som drar åt tumskruvarna än mer. Läs den! Mycket är självupplevt skriver Jens Liljestrand, om novellerna, på Ordfronts sida. Detta är tre mycket härliga upplevelser och du kan garanterat luta dej tillbaka och bara njuta.
Bilden är från filmen Tekkonkinkreet

Ingen madeleinekaka men..

.. något ditåt blev en bild jag hittade idag. En kort tidsresa blev det. Den här typen av foton på kvinnor fanns överallt när jag var liten flicka. Hur påverkade blev vi av dessa bilder? För såhär var idealet i tidningar och film, korseletter och bystdrottningar, getingmidjor och sugande blickar. Det var mycket som ställdes på ända sedan när det blev foträta skor, mjukisbh och följsamma klänningar några år senare. Även om definitivt inte alla klädde sej i velour vilket man ibland kan få intrycket av, till exempel i Lukas Moodyssons film Tillsammans.

Bilden är ett omslagsfoto till en Les Baxter-skiva
Om Madeleinekaka

En fri värld

Ken Loach film It´s a free world ser jag på filmstudion, några dagar senare en film om Macao - Östasiens Las Vegas. Baksidan av glittret är kvinnor som säljer sej, lånehajar, daglönare utan några som helst garantier för framtida arbeten. Det är som om Hogarths och Dickens ruffiga London* från 17- och 1800-talet har expanderat, flyttat och blivit globalt. Samma fattigdomsproblem men idag med andra kommunikationer så flygs rumänska flickor till Macao eller så åker mammor från Moldavien till London på vinst och förlust för att finna jobb. Barnen lämnas hemma, var annars? Och nu i slutet av veckan hör jag om Lukas Moodysons film Mammut. Samma tema som i filmerna här ovan. Idag har globaliseringen smugit sej in hos oss vare sej vi vill det eller ej. Restaurangen vi äter på kan ha svart arbetskraft som bor i skrymslen och skickar hem pengar till Bolivia eller Ukraina. Saker vi köper och betalar ordentligt för kan ha gått vägen om Genua eller Neapel och hur det går till där kan man läsa om i Gomorra av Roberto Saviano. Vi är delaktiga vare sej vi vill eller ej. En fri värld för vem?
* Sarah Waters har ocksåskrivit om Londons undre värld på 1800-talet i Fingersmith (Ficktjuven) , klart inspirerat av Dickens, men här har kvinnor huvudrollerna.

Reklam en allvarlig sak

Ingmar Bergman gjorde för snart sextio år sedan reklamfilmer som inte var av det lättsamma slaget. Denna Brisreklam har i alla fall ett visst allvar över sej. Var det så präktigt och uppfostrande på 50-talet? Det är stelt och förnumstigt och en känsla av ofrihet smyger sej på. Idag jobbar reklamen mer subtilt. Man vill komma åt våra drömmar och känslor via humor, igenkännande och önskningar. I Brisreklamen är det åtsnörd ordning & reda. Rebusar var på modet då men skulle nog inte gå hem idag. En tanke som slår mej är att vördnaden för auktoriteter var en helt annan då, tonen i filmerna är lite mästrande. Man lyssnade till den "som visste bättre" punkt slut. Idag är hierarikerna på väg att trasas sönder alldeles, mycket beroende på internet.

Ett år går så fort

En god idé tål att upprepas. Här har Eirik Solheim från Norge följt årets ljus och ljud. Kameran på stativ och på exakt samma ställe, det är tricket. Ett år på 40 sekunder. Så vackert!
Associationerna går till den häftiga kultrullen Koyaanisqatsi av Godfrey Reggio.

Stand by me

En bra låt med Ben E King som också John Lennon har gjort cover på. Rock´n roll är proppad med gamla godingar. Filmen Stand by me bygger på en novell av Stephen King men då heter den The Body. En oförglömlig scen är pajätartävlingen. Stephen King har en fin känsla för de uppväxande pojkarna. Utflykten killarna gör kommer det aldrig att glömma. Låten Stand by me följer inte filmen den kommer först till eftertexterna. Stand by me är verkligen en låt som hängt med här i en remix med Beautiful girl från 2007. Ben E King var en av rösterna i The Drifters.