Ken Loach film It´s a free world ser jag på filmstudion, några dagar senare en film om Macao - Östasiens Las Vegas. Baksidan av glittret är kvinnor som säljer sej, lånehajar, daglönare utan några som helst garantier för framtida arbeten. Det är som om Hogarths och Dickens ruffiga London* från 17- och 1800-talet har expanderat, flyttat och blivit globalt. Samma fattigdomsproblem men idag med andra kommunikationer så flygs rumänska flickor till Macao eller så åker mammor från Moldavien till London på vinst och förlust för att finna jobb. Barnen lämnas hemma, var annars? Och nu i slutet av veckan hör jag om Lukas Moodysons film Mammut. Samma tema som i filmerna här ovan. Idag har globaliseringen smugit sej in hos oss vare sej vi vill det eller ej. Restaurangen vi äter på kan ha svart arbetskraft som bor i skrymslen och skickar hem pengar till Bolivia eller Ukraina. Saker vi köper och betalar ordentligt för kan ha gått vägen om Genua eller Neapel och hur det går till där kan man läsa om i Gomorra av Roberto Saviano. Vi är delaktiga vare sej vi vill eller ej. En fri värld för vem?
* Sarah Waters har ocksåskrivit om Londons undre värld på 1800-talet i Fingersmith (Ficktjuven) , klart inspirerat av Dickens, men här har kvinnor huvudrollerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar