På tur i Köpenhamn

När jag skall köpa tågbiljetten till Köpenhamn kan jag välja om jag vill ha cykel med. På tåget talar personalen danska aningen långsammare så att svenskerne skal forstaa. Annars är det som det brukar i Köpenhamn. Blomsterhandlarnas exotiska färgprakt, som är makalös, breder ut sej på gågatorna. Årets plastmoj som krängs på Ströget hoppkryper i år. Mest publiktillströmning får killarna som blåser låtar alla känner igen i gamla Carlsberg ölflaskor. Vi följer kanalen, ser konstverket vid kröken, statygruppen finns nere i vattnet. Mycket suggestiv, barn och vuxna vädjar i förtvivlan om att få komma upp. Man ser gruppen bäst från Höjbron, missa inte den. Nere vid den Sorte Diamant kan man ligga på träbryggan i solen, eller sitta i en däckstol och njuta av båtar och sol i timmar. Kafeets blåbärsmuffins är krämiga och vi gissar på vit choklad i smeten. Går vidare längs vattnet mot gamla färjeterminalen i Nyhavn där man nu rivit den fula flygbåtsbaracken som tusentals svenskar har passerat. Borta är också alla spritbutikerna längs gatan mot Kongens Nytorv. Det gassar rejält på solsidan , här hörs mer svenska än något annat språk. Knökfullt på alla uteserveringar såklart. Sent på eftermiddagen hamnar jag snett bakom Hotel d´Angleterre och hittar en 300 m2 stor reseboksbutik vid Borgergade. Tranqebar*, inbjudande med massor av musik, böcker & ett självklart kafé med olika slags teer. Här har man legat i tre år. Det var ett tag sedan jag var i de här delarna av Byen tydligen, annar skulle jag inte ha missat Tranqebar som absolut är värt ett ytterligare besök.
* Tranqebar; namn på en dansk koloni på 1600-talet i Indien

Fuck reality

Wooster Collective arbetar och stöder andra som gör gatukonst. DIY - Do it yourself är något som stämmer väl med Wooster Collectives grundtanke. En annan bärande idé utifrån DIY är att vi alla har kreativa sidor. De behöver bara uppmuntras och bli sedda. Såhär menar Kanye West: "I believe every child is born an artist. That ability to express ourselves freely is inherent in every child, whether it’s through singing, dancing, drawing or playing. Somehow as we get older society and culture dampen that spiritmaking us self conscious about expression". Kom igen nu! - hur var det med den där idén du hade?
Fuck Reality är av Sir X och Potatisansiktena är gjorda av Ginou Choureiri båda är representerade på Woosters sida

Kvinnor i konsten

Sedan 2007 har den här filmen visats 8.568.301 gånger. Siffran går inte att förstå den är ofattbart stor. Women in art är en konsthistorisk odyssé av Philip Scott Johnson. Han har hittat sin formula som han upprepar i olika filmer. Detta är en av dem. Kvinnor och män från film och konst som böljar fram och byter ansikte med nästa i kronlogisk följd. Jag tänker utbytbar, blickar, skiftande, förgänglighet, otydlig idé. Här finns inte en chans att njuta av de enskilda porträtten. Vet inte om jag gillar det här...

Små människor i en stor stad

Pyttesmå är figurerna som uppför olika dramer på gatorna i London. Men du får ha falkblick om du skall upptäcka dem. Dockorna är miniatyrer, sådana som finns till modelljärnvägar och andra hobbylandskap. Om man vill kan man gå på upptäcktsfärd och leta efter scenerna i stadsbilden. Little-People heter Slinkachus blogg och där man kan läsa om hans andra bloggar och om boken han givit ut: Little people in the city. Banksys utomhuskonst är samma andas barn. Bara så mycket större. Genialt - både idéerna och genomförandet.
Titeln till bilden är: They´re not pets, Susan.

Visuella villor

Redo för lite gung? Ett helt hav av visuella effekter finns på 80 optical Illusions and Visual Phenomena. Jag minns Vasarelys bilder som var väldans populära på 1970-talet. Victor Vasarelys sida är lite spejsad minst sagt. Och det kan ju passa i sammanhanget.