Om att bli man

Återigen är boken Med uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel-Enk slutsåld, idag gick den inte att få tag i på Adlibris. När jag försökte köpa den för ett år sedan i Stockholm fick jag leta i fyra bokhandlar, hittade den i den femte. Man ser på världen med andra ögon efteråt. Bl a tar Stephan M-E upp varför våldet är en bärande del i konstruktionen man. Våldet har tagits upp i en serie på DNs Insida, nu i januari. En artikel hade rubriken hur man lär sej att använda våld. Det här handlar mer än om gatu- och läktarvåld. Vi reagerar inte som vi borde. Vi har vant oss vid våldet på ett oroande sett. Maria-Pia Boëthius tar upp medias roll kring just tolerensen för våld i några av sina böcker.
Det är två saker jag tänker på kring våld och manlighet och våldet i vårt samhälle. Det ena är att vi tappar kontakten med vår gåva att känna empati. Det andra är att våldet attraherar pojkar som idag har svårt att hitta en roll som de kan bära med värdighet. En rapport från Skolverket berättar att killarna är skolans förlorare. Tjejerna får bättre betyg, blir stärkta och får lättare att finna mål i livet. Det sa utredaren Mats Björnsson i TV-programmet: Är det männen det är synd om? Där fanns också Renzo Aneröd som skrivit romaner om killar som lockas, inte av våldet i första hand men, av en gemenskap som de saknar. Detta tar Stephan Mendel-Enk upp i sin bok också och det ger mej kalla kårar. Vi verkar befinna oss i ett paradigmskifte. Det är inte helt ajöss med gamla roller än men vi kommer att behöva se och tänka på ett annat sätt i framtiden.
Kunskapssamhället kräver andra typer av tjänster och arbeten.
De arbeten som kräver muskelstyrka eller militär auktoritet är på utgång.
Nu är det jobb som gynnar dem som kan odla sin EQ som verkar gälla.