Visar inlägg med etikett böcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett böcker. Visa alla inlägg

fredag 7 maj 2010

Berättelsen om Pi

Ang Lee har i flera år funderat på att göra film av den otroliga boken Berättelsen om Pi av Yann Martel, förresten översatt till fyrtio språk. Tre regissörer har försökt med filmen innan men misslyckats; Alfonso Cuarón, Jean-Pierre Jeunet och M. Night Shyamalan. Men nu verkar filminspelningen bli av, den skall börja i augusti och delvis vara i 3D. Hur skildra detta kammardrama som är väldigt utdraget och sker till större delen på en liten båt? Spänningen finns ju i o f s inkaplsad från början; en bengalisk tiger och en pojke på begränsat utrymme med bara hav runt om, men hur hålla spänningen vid liv i två timmar? Fast Ang Lee kan nog..
Tills premiären 2012, här en annan kort filmatisering inspirerad av Berättelsen om Pi av Hoss Gifford.



Don´t mess with Ang Lee

måndag 29 mars 2010

"I have always imagined that paradise will be a kind..

..of Library" är ett citat av Louis Borges. Det är också devisen för ett hotell vid Midtown Manhattan. Hotellet har inrett sina våningsplan efter biblioteksklassifikationssystemet Dewey. Man kan alltså välja om man vill bo i rum inrett med matematik- eller konstböcker till exempel. The Library Hotel verkar sofistikerat, jag har ännu inte tittat på prisuppgifterna men visst verkar det lyxigt? Vilken idé att sätta stämningen genom att omge sej med böcker? Så go´ vänner om ni inte alls vet vart nästa resa skall gå - next stop New York!

fredag 12 mars 2010

Ett snyggt par

torsdag 11 februari 2010

Peter Englunds nya blogg

Det är lätt att läsa Peter Englund och så tänkvärt. Han måtte verkligen njuta av skrivandet tänker jag när jag läser i hans nya akademisekreterarblogg Att vara ständig. Ett par citat som är värda att smaka på: Nostalgi är att längta tillbaka till en plats man aldrig besökt.

I samband med att han träffat Herta Müller skriver han: Detta att hon visar sig vara så lätt att göra med är egentligen inte förvånande. Upptagenhet med den egna prestigen är, liksom som en viss typ av monumentalism, alltid ett svaghetstecken. Det är något som måste stöttas upp. Inte så här.

Om att sluta med att planslöst surfa runt på nätet: Det stjäl så mycket tid – utbytet av detta virtuella åkande hit och dit står nästan aldrig i proportion till insatsen. Problemet är dess fördel: det är ju så enkelt, för enkelt. För det döljs något oönskat i enkla nöjen liknande dessa, där man så kravlöst kan tillfredsställa sina önskningar; något av ens kapacitet går samtidigt långsamt förlorad, förtvinas i brist på bruk.

I vinter har jag med stort nöje lyssnat på Stridens skönhet och sorg. Trodde inte det skulle gå att lyssna på en tjock bok om ett meningslöst krig men det gick. Stor lyssnar- och läsupplevelse.

måndag 11 januari 2010

I alkoholens dimmor

P O Enquist talar, i sin bok Ett annat liv, om drickandet och alla som har teorier om varför han dricker. Men ingen säger att själva drickandet kan bero på att han dricker, att han mår dåligt av alkohol. Att alkoholen skapar sömnlöshet, oro och otillräcklighetskänslor att den är personlighetsförändrande inte bara under ruset. Ibland är det sanna så enkelt. Roten till det onda kanske inte bör sökas utanför? Alkoholister är ju mästare på att hitta anledningar och förklaringar som inte har med dem själva att göra. Inte mitt fel alltid någon annans, sådan är missbrukets karaktär. Detta gäller alla slags missbruk; spel, droger, alkohol och allt som besätter en människa. Den älskande skall försvaras till varje pris.
Fotot är från den legendariska stumfilmen Körkarlen från 1921 av Victor Sjöström som också spelar rollen som den försupne David Holm. Selma Lagerlöf skrev boken Körkarlen 1912. P O Enquist har också en koppling till Selma Lagerlöf. Hans pjäs Bildmakarna handlar om Selma Lagerlöfs besök vid filminspelningen av Körkarlen. Selmas far var alkoholiserad och i pjäsen uppdagas detta. Körkarlen är en omskrivning av fadern i litterär gestalt. Så knyts de ihop banden som har så trasiga trådar; missbruket och längtan efter en far.

Foto: från Svensk Filmindustri. Filmfoto Julius Jaenzon remarkabla dubbelexponering

torsdag 29 oktober 2009

A Bicycle Trip

Läste i Ingrid Carlbergs prisbelönta bok Pillret om hur drogen LSD kom till. Den uppfanns mer eller mindre av misstag i ett laboratorium i Schweiz 1943 av Albert Hofmann. Under experimenterandet måtte Hofmann ha fått mikroskopiskt lite LSD-lösning på fingret, det oväntade resultatet blev en hallucination som varade i mindre än två timmar. Vetenskapsman som han var ville han testa igen, denna gång skulle en assistent anteckna om han inte kunde själv. Det blev en cykeltur genom Basel där husen bågnade och gatorna gick i vågor. Här är nu denna episod som animerad film av Lorenzo Veracini, Nandini Nambiar och Marco Avoletta: A bicycle trip



LSD står för lysergsyredietylamid
Stycket som handlar om Hofmann i Ingrid Carlbergs bok Pillret
står på sidorna 35 - 38

söndag 4 oktober 2009

Umberto Eco - mitt nobeltips

Undrar om det inte blir en man i år igen? Kvinnorna är ju som vi alla vet sällsynta gäster i Nobelprissammanhang, läs SvD artikeln Så ratade Akademien kvinnorna.
Varför inte Umberto Eco om det nu skall vara en man i år? En intellektuell representant som kan balansera upp landet som favoriserar tutt-tv och håller på att sjunka både politiskt och kulturellt om man får tro Erik Gandinis fenomenala Videocracy. Eco är filosof, idéhistoriker och skriver spränglärda romaner med glimten i ögat. Är han för kommersiell för de nobla? Kanske - men jag sätter ändå en tjuga - någon däremot?

fredag 6 mars 2009

När det sitter

Ibland känns det efter bara ett par minuters läsande eller tittande att man är på säker mark. Jag slappnar av och kan helt och hållet njuta. Jag har haft turen att snubbla över några sådana tillfällen de senaste månaderna. Filmerna Tekkonkinkreet av Michael Arias, en helt makalös animefilm som visades på Louisiana i vintras, samt Frost Nixon av Don Howard. Hur kan en film om en intervju bli så fängslande? Fantastisk rollprestation av Frank Langella som i intervjun berättar om rollen som Richard Nixon och att det var ett bra manus som fick honom att nappa, If it´s not on the page it´s not on the stage.
Jens Liljestrands novell Anthem går inte heller av för hackor. Den finns i boken Paris-Dakar. Det skulle inte förvåna mej om den blir en kortfilm eller rent av kan ligga till grund för en längre. Den är gastkramande på mer än ett sätt. En toastmaster som har alldeles för många talare på listan, folk blir mer o mer packade och svårstyrda, svindyra tranbär som skall serveras i exakt rätt tid annars blir kocken vansinnig, häcklande "kompisar" och så mitt upp i allt ett telefonsamtal som drar åt tumskruvarna än mer. Läs den! Mycket är självupplevt skriver Jens Liljestrand, om novellerna, på Ordfronts sida. Detta är tre mycket härliga upplevelser och du kan garanterat luta dej tillbaka och bara njuta.
Bilden är från filmen Tekkonkinkreet

onsdag 24 december 2008

Anne Enrights Sammankomsten

Avslutar boken Sammankomsten på förmiddagen. Det här är ingen bok att läsa strax innan man somnar. Den är allt för rik för att halvslumra till - den kräver skärpta sinnen. Jag tror inte jag läst någon bok som så väver in kroppens dolda behov och skildrar dem så oblygt. Vad en familj kan göra med oss långt upp i åren beskrivs här med en smygande kyla och uppfriskande öppenhet. Kroppens reaktioner och alla osynliga band människor emellan, det är trådar som styr på tvingande och märkliga vis. Gillar bestämdheten i boken, hon vet vad hon vill Anne Enright. Själva sammankomsten sker inte förrän efter första hälften av boken. Det är då den stora irländska familjen samlas till Liams likvaka. Varför gick Liam ner sej i vattnet med reflexväst, barfota och med stenar i fickorna? Sorgligt, grymt och tankarna går till hur vi behandlar våra barn. I den här familjen fanns det ett tag inte plats för alla tolv barnen. Tre syskon fick bo hos sin mormor ett tag och det satte sina spår. Sammankomsten - The Gathering - är bland de bättre böckerna jag läst det här året.

tisdag 20 november 2007

Alla dessa böcker

Jag har slängt en hel del böcker i mina dagar. Som bibliotekarie gör man det. De nya böcker jag köper kommer kanske en dag att gå samma hemska öde tillmötes. Slängas.
Se på hur böckerna annonseras. Med snygga porträtt av författaren, eller nu till julen ofta under en grankvist med något rött band. Men hur blir det sedan i april? När julklappsböckerna fortfarande inte är lästa? Risken finns att boken hamnar i en hög som hamnar i en hög och sedan...
Jag tror att vår önskan om att läsa just den där boken var verkligt seriös. Men handlar det inte lika mycket om att försöka hitta till läget man flyr in i när man läser. När man har lyckats bli uppslukad och försvunnit in i en annan värld. Det tror jag många bokköp handlar om - att hoppas att man skall kunna komma dithän. Att få fly in i och kanske till och med att fly ifrån..