Kraschen

Yrkesstoltheten lyser i ögonen på personerna i början av dokumentärfilmen Kraschen. Man vet att det är oroliga tider men kan inte tänka sej att krisen skall drabba dem. Men - såhär blev det & såhär är det, tusentals människor i västsverige som berörs. Minns kvinnan som arbetat i tjugofem år på Volvo och inte lämnar korridoren där uppsägningarna sker, vad kommer att hända henne? Här får du möjlighet att lära mer om Sverige idag än det som stod i en tidningsrubrik du snabbt läste. Vad gör arbetslösheten med människorna? Vad händer med självrespekten? Titta på Kraschen en välbehövlig omruskare. Minns när det är dax att rösta.
Kraschen sänds i två delar, går i repris och finns på SVT Play
Maria Näslund om Kraschen i Expressen

Hur kan vi sitta och jäsa?

Förmodligen kommer vi inte att rösta på samma parti om ett år jag och Niklas Ekdal, men det är ändå mycket jag håller med honom om i artikeln: Med fanatism kan de unga få en chans. Ett citat som berör ungdomsarbetslösheten formulerar precis det jag själv har på hjärtat.

Fundera ett ögonblick över ungdomsarbetslösheten. Var fjärde ung människa i Sverige är arbetslös. Det är inget mindre än en tickande bomb, en nationell tragedi av förspilld energi och missade chanser. Hur kan vi sitta och jäsa i våra sommarstugor, gå till våra bekväma jobb och göra våra förströdda bankomatuttag när ungdomars verklighet ser ut så? Socialbidragen, a-kassan och psykiatrin kostar stora pengar i spåren av utslagningen, men ekonomin är det minsta problemet. Den som i tjugoårsåldern får stämpeln ”arbetslös” eller ”långtidssjukskriven” i pannan har svårt att komma igen. Hela industrier står beredda att fylla denna unga människas liv med antidepressiva läkemedel, skräpmat och lättsmält underhållning, för att ge det något slags innehåll, i brist på en verklig roll i samhället.

Detta är vår viktigaste politiska fråga i Sverige idag - att ge den unga generationen framtidstro. Inte om ett år när det är val utan nu. Och så ska de ha någon stans att bo också, hyfsat billigt. Den som inte har kontakter eller föräldrar med pengar står än mer utanför, även på bostadsmarknaden. Klyftorna vidgas och det är aldrig bra. Då drabbas även de pengastarka..

Foto: Annika Hultén

En fri värld

Ken Loach film It´s a free world ser jag på filmstudion, några dagar senare en film om Macao - Östasiens Las Vegas. Baksidan av glittret är kvinnor som säljer sej, lånehajar, daglönare utan några som helst garantier för framtida arbeten. Det är som om Hogarths och Dickens ruffiga London* från 17- och 1800-talet har expanderat, flyttat och blivit globalt. Samma fattigdomsproblem men idag med andra kommunikationer så flygs rumänska flickor till Macao eller så åker mammor från Moldavien till London på vinst och förlust för att finna jobb. Barnen lämnas hemma, var annars? Och nu i slutet av veckan hör jag om Lukas Moodysons film Mammut. Samma tema som i filmerna här ovan. Idag har globaliseringen smugit sej in hos oss vare sej vi vill det eller ej. Restaurangen vi äter på kan ha svart arbetskraft som bor i skrymslen och skickar hem pengar till Bolivia eller Ukraina. Saker vi köper och betalar ordentligt för kan ha gått vägen om Genua eller Neapel och hur det går till där kan man läsa om i Gomorra av Roberto Saviano. Vi är delaktiga vare sej vi vill eller ej. En fri värld för vem?
* Sarah Waters har ocksåskrivit om Londons undre värld på 1800-talet i Fingersmith (Ficktjuven) , klart inspirerat av Dickens, men här har kvinnor huvudrollerna.