Ibland känns det efter bara ett par minuters läsande eller tittande att man är på säker mark. Jag slappnar av och kan helt och hållet njuta. Jag har haft turen att snubbla över några sådana tillfällen de senaste månaderna. Filmerna Tekkonkinkreet av Michael Arias, en helt makalös animefilm som visades på Louisiana i vintras, samt Frost Nixon av Don Howard. Hur kan en film om en intervju bli så fängslande? Fantastisk rollprestation av Frank Langella som i intervjun berättar om rollen som Richard Nixon och att det var ett bra manus som fick honom att nappa, If it´s not on the page it´s not on the stage. Jens Liljestrands novell Anthem går inte heller av för hackor. Den finns i boken Paris-Dakar. Det skulle inte förvåna mej om den blir en kortfilm eller rent av kan ligga till grund för en längre. Den är gastkramande på mer än ett sätt. En toastmaster som har alldeles för många talare på listan, folk blir mer o mer packade och svårstyrda, svindyra tranbär som skall serveras i exakt rätt tid annars blir kocken vansinnig, häcklande "kompisar" och så mitt upp i allt ett telefonsamtal som drar åt tumskruvarna än mer. Läs den! Mycket är självupplevt skriver Jens Liljestrand, om novellerna, på Ordfronts sida. Detta är tre mycket härliga upplevelser och du kan garanterat luta dej tillbaka och bara njuta.
Bilden är från filmen Tekkonkinkreet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar