
..och en vinbergssnäcka som är på väg upp.
Foto: Annika Hultén
CC-BY-SA
2010 års Pulitzerpris i fotografi är utdelat till Mary Chind för den minst sagt dramatiska bilden här ovan. Det är inte Bruce Willis - det är ur verkliga livet.
Helt sanslösa bilder från Tokyos undre värld. Det är inte foton från Tokyos tunnelbana vi ser - det är deras avloppssystem!


Årets bästa medicinska foton från New Scientist. Makalösa foton som gör mej både glad och rörd. Underverk runt om och inuti oss. På fotot visas plankton som är små organismer. De är antingen växter eller djur som flyter omkring i havet med liten eller ingen möjlighet att röra sej. Det finns många olika slags plankton.
När jag började som fotoassistent hos en fotograf i Göteborg på 70-talet var det två färgfilmmärken som gällde; Agfa och Kodak. Plåtade man färg var det nästan alltid dia - oftast Kodachrome. Ett tag var det inne att pressa även färgfilm. Då har jag för mej att vi använde den negativa filmen Ektachrome, också från Kodak. Först underexponerade man vid själva fotograferingen och sedan pressades filmen i framkallningen. Precis som med de svartvita filmerna. Effekten man ville uppnå var grovkorniga, stämningsskapande bilder. Färgerna påverkades också, de blev mildare, rökiga liksom. Nu läser jag att Kodachrome har gått i graven, den filmen finns inte mer. Under 1935 - 2009 fanns den. Nu är det snudd på helt digitalt. Nostalgiläge? Jo lite är det allt.
På bokmässan damp jag ner i Svenska fotografers förbunds monter och lyssnade på två spännande unga kvinnor, Sarah Cooper och Nina Gorfer som kallar sej Seek. De är formgivare och har samarbetat i ett projekt där de besökt så olika länder som Island, Qatar och Kirgizistan. De har bett människor att berätta historier som de sedan iscensatt och fotograferat. Berättelserna har haft olika karaktär i de olika länderna. På Island ville man gärna berätta spökhistorier. Första boken Seek I är de isländska berättelserna. Nina och Sarah har mixat olika material och tekniker och också använt sej av rekvisita som t ex kläder, platser eller annat som varit viktigt för personerna. Resultatet är suggestivt, välgjort, skruvat och magiskt. Det är ett varsamt sätt att närma sej och försöka nå in i en kultur. Samtidigt känns regin påtaglig med sin svärta och dramaromantiska inslag. Allt gjort med en exklusiv formmedvetenhet. Det är ruskigt läckert både bild- och idémässigt. Vi är så långt det går att komma från slentrianmässiga foton tagna vid de mest upptrampade turistfällorna. Don´t hide - seek.
Mästerliga svartvita foton till Nick Drakes musik i fem minuter. Titta och njut. Fotona är från Masters of Photography en webbsida som det mindre kul att titta i. Mängder av reklam och bilderna kommer inte alls till sin rätt presenterade som de är i frimärkstorlek.