Lätt koffeinförgiftad fortsätter jag läsningen av Suckarnas Bro av Olen Steinhauer. Den kändes helt rätt att ha med sej till Ungern. Utspelar sej i en fiktiv del någonstans vid Karpaterna i närheten av Ungern/Rumänien. Efterkrigstid och det kalla kriget börjar få de sargade människorna i ett totalt järngrepp. Men jag kan inte koncentrera mej. Associationerna flyger och hoppar hit och dit. Drar mej till minnes flagor från tidningar, film & tv som passerat senaste tiden. Om den rumänska filmen den oförglömliga; 4 månader, 3 veckor och 2 dagar som lämnar kvar ett starkt allvar och en kyla som kryper. Samtidigt: hur vi inte är något utan varandra. Fortfarande är det några år innan järnridån skall vittra. Vidare hur John LeCarré (som egentligen heter något helt annat och visade sej tala utmärkt tyska) sa att västvärlden hade en chans att göra något nytt, något annorlunda när muren revs i Berlin 1989 men att tillfället aldrig togs till vara*. "De giriga hundarna släpptes helt lösa". Han har varit underrättelseman och när det ämnet kom upp sa han att vissa saker bevaras bäst i tysthet. Skutt till en
notis som sa att Kundera varit angivare. Milan Kundera var mannen som sågs som något av en symbol för friheten och rotlösheten eftersom han flydde från Tjeckoslovakien och bland annat kritiskt observerade den andra sidan, d v s östblocket. Är detta sant så faller en förebild. Skutt tillbaka till Suckarnas bro och nu börjar jag uppfatta schablonbilder. I slummens utkanter bland regnvåta gator, en enveten, skadad (mycket svårt skadad) polisman linkar sej fram på jakt efter sanningen. Samtidigt beskyddar han den vackra Lena som hotas av korrumperade säkerhetsmän. Men jag läser ändå. För stämningen och för tidskänslan och för det historiska. För det går inte att läsa en bok där man står vid sidan av och ser bygget, intentionen. Riktigt så illa är det inte med Suckarnas bro. Med koffeinförgiftningen på avtagande fortsätter jag med läsningen.* Missa inte att lyssna till LeCarré, hans analyser är supervassa. Tyvärr är tv-programmet K-special inte tillgängligt längre.
Foto av Berlinmuren: Fredrik Ramm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar