Tomas Elensky skriver i DN 27 nov såhär:Lord Nelson högst uppe på kolonnen på Trafalgar square i London är ett av världens mest kända monument. Det föreställer en hjälte - och en man som led av malaria, gula febern, magbråck samt saknade både en arm och ett öga. Det är en hyllning till den offervilliga manligheten. Strax intill Nelsonkolonnen finns en tom sockel. Den uppfördes 1841 som bas för en ryttarstaty, vilken aldrig restes. Sedan några år tillbaka ska i stället samtida konstverk stå där,
18 månader i taget. Det första, av Marc Quinn, föreställer en naken, havande kvinna. Hon är 120 cm lång, har förkortade ben och inga armar. Många hyllade initiativet, men protesterna blev också kraftiga. Den handikappade kvinnan i krigshjältens skugga utmanade den goda smakens väktare.
Den här bilden har inte lämnat mej. Läste det som hastigast igår morse och sedan följde bilden av den havande kvinnan mej hela dagen. Jag var tvungen att gå tillbaka och läsa igen. Sedan letade jag upp henne; Alison Lapper - pregnant.
Vilken kontrast, vilka olika världsbilder - här tydliggörs något så det skriker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar