En olycka kommer sällan ensam

Min plats på tåget är i en tyst avdelning. Damen mitt emot ler inte, verkar irriterad. Efter fem minuters resa talar hon om för grannen bredvid att det är absolut otillåtet att ha mobilen på, till passagerarna bakom att de får vara tysta. Lite senare är det dörrarna som hörs, den mot utgången och den inuti vagnen. Den ena glider upp när det passar och den andra går inte att stänga. Från båda håll kommer otillåtna ljud. Damen mitt emot försöker läsa och håller samman sina papper hårt, smäller ner bunten i bordet och går och drar igen den ena dörren. Detta upprepas ett par gånger. Vi befinner oss på ett X2000-tåg där människor hela tiden passerar till toalett, restaurangvagn eller för att, som man gör på tåg, stiga av och på. Massor av rörelse som framkallar ljud. När hon dragit igen dörren fyra gånger och märker att den gått upp igen håller hon händerna för ansiktet och jag ser att hon är nära gråten. Jag erbjuder mej att stänga dörren. Hon säger att det är skandal, hon har betalat för för en tyst vagn och hon kommer att begära pengarna tillbaka. Sedan sätter hon fingrarna i öronen men det går inte bra att läsa så. När konduktören kommer menar hon att han bör fixa dörrarna. Han förklarar att det inte går under resans gång. Nu kommer urladdningen och hög ordväxling uppstår i den tysta avdelningen på tåget. Utanför far Hallands natursköna landskap förbi i hög fart- inne hos oss är det spänt och laddat. Det slutar med att damen föreslår att konduktören skall sätta tejp för dörren så att den hålls riktigt stängd. Han vänder på klacken och bryr sej inte om att dra igen dörren. Nu kan jag inte läsa längre, jag hör bara en massa ljud. Det spolar på toaletten, tåget gnisslar i en kurva, en burk öppnas, en väska dunsar, dörren till toa är inte av den ljudlösa sorten, smäll även där. Vi som sitter runt om den stressade damen är nu väldigt observanta på vad nästa fas i ljuddramat ska bli. Jag har slutat stänga dörren eftersom det inte är lönt. Med sammanbitna läppar tar damen fram en sjalett och virar den flera varv runt huvudet, trär på kappan och blundar. All anspänning måtte ha tagit hårt, hon nickar till efter tio minuter.