Nu jobbar vi med digitalt berättande på skolan. Det var dags för Jens att läsa in sin berättelse. Han hade glömt sitt manus men försäkrade att han kunde texten utantill. Jag lämnade honom med headset och bilder för att han skulle få sitta i lugn och ro. Det blev en helt strålande inläsning, så mycket liv och hjärta. En ny upplevelse för oss båda. Jens mycket nöjd, det gick ju utan text. Jag var förbluffad, så mycket bättre det var när texten lästes utan manus. Vilket driv och vilken kraft! Så självklart egentligen och nu kommer jag att föreslå de som vill att läsa in utantill.Jens heter egentligen något helt annat.
Orden blir såhär fina i Wordle.net
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar