De ofrivilliga

Det är en djärv film som Ruben Östlund har gjort. Att blottlägga det obehagliga vi annars vill blunda för kräver mod. Här dröjs vid pinsamheter och oförmågor som annars slätas över. Det är som om den moraliska kompassen helt råkat i olag. En ruggigt bra film.
Kameran är statisk hela tiden. Funderar över vad för effekt en helt stillastående bild bidrar till och märker att jag som tittar blir mer iakttagande och koncentrerad. Kameran är kliniskt registrerande - eller är det en högre makt som tittar på människobarnen? Det är inte alltid vi ser den som talar, saker sker utanför bild, det sätter igång saker. Verkligen ett intressant beslut att bestämma sej för en helt stilla kamera. De ofrivilliga börjar med att vi åker i en bil igenom en neonupplyst stad. I sista scenen också men då hör vi sirener och bilen åker snabbt även mot rödljus. Det är någon som behöver vård eller så är det vi som åskådare som snabbt behöver komma någon annanstans.
En intressant intervju med Ruben Östlund finns på filmens hemsida