När jag skall köpa tågbiljetten till Köpenhamn kan jag välja om jag vill ha cykel med. På tåget talar personalen danska aningen långsammare så att svenskerne skal forstaa. Annars är det som det brukar i Köpenhamn. Blomsterhandlarnas exotiska färgprakt, som är makalös, breder ut sej på gågatorna. Årets plastmoj som krängs på Ströget hoppkryper i år. Mest publiktillströmning får killarna som blåser låtar alla känner igen i gamla Carlsberg ölflaskor. Vi följer kanalen, ser konstverket vid kröken, statygruppen finns nere i vattnet. Mycket suggestiv, barn och vuxna vädjar i förtvivlan om att få komma upp. Man ser gruppen bäst från Höjbron, missa inte den. Nere vid den Sorte Diamant kan man ligga på träbryggan i solen, eller sitta i en däckstol och njuta av båtar och sol i timmar. Kafeets blåbärsmuffins är krämiga och vi gissar på vit choklad i smeten. Går vidare längs vattnet mot gamla färjeterminalen i Nyhavn där man nu rivit den fula flygbåtsbaracken som tusentals svenskar har passerat.
Borta är också alla spritbutikerna längs gatan mot Kongens Nytorv. Det gassar rejält på solsidan , här hörs mer svenska än något annat språk. Knökfullt på alla uteserveringar såklart. Sent på eftermiddagen hamnar jag snett bakom Hotel d´Angleterre och hittar en 300 m2 stor reseboksbutik vid Borgergade. Tranqebar*, inbjudande med massor av musik, böcker & ett självklart kafé med olika slags teer. Här har man legat i tre år. Det var ett tag sedan jag var i de här delarna av Byen tydligen, annar skulle jag inte ha missat Tranqebar som absolut är värt ett ytterligare besök.* Tranqebar; namn på en dansk koloni på 1600-talet i Indien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar