På Ranelidska

Han kom som ett yrväder i sin Jaguar till Listerby en vinterkväll. Väggarna bågnade av kvinnor och Björn Ranelids ordkaskader. Herrarna - de få som var där - skruvade besvärat på sej eller myste i mjugg. Ranelid talade nonstop i en timma. Han rimmade, citerade, visslade, fångade de flesta med blicken. Han häcklade, skröt och talade ömsom skånska och ömsom rikssvenska. Jag retar mej inte på den uppknäppta skjortan, det solbrända bröstet, de tajta jeansen. Det är det för många andra som gör. Minns däremot att han talade om att våldtäkter är ett vederstyggligt brott. En enda våldtäkt borde få hela världen att skämmas. Hans beskrivning av hur han som liten grabb lutade sej mot sin far där han satt bak på cykeln och kände doften och kunde förnimma hans hjärtslag innanför skjortan. Att planerad illvillighet är ovärdigt. Ja, sedan försvann han ut i sina raffiga men slitna boots. Ett par röda billyktor i mörkret och Listerby kom till ro igen.
Foto: Annika Hultén